God Jul

På väg till julen! Vi har just lämnat E4 i Timrå och kör på en liten väg någonstans i mörka skogen. Det har varit en vacker dag trots att snön har lyst med sin frånvaro. Här ligger dock lite snö och det är små vallar längs vägen.

Det har varit en bra höst trots en del sorger och mycket trötthet nu på slutet. Skriva bloggar har jag inte hunnit men det kan man leva utan. En massa tankar om allt möjligt har jag förstås haft men dem får jag "begrunda i mitt hjärta" och kanske kommer det nåt ur dem så småningom. Nu vill jag bara önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

Enastående eller "ingen förebild"

Nu tror jag att jag vet varför jag varit lite ledsen de senaste veckorna:

På en scen står ett par, relativt ungt, och pratar om sin kallelse till missionstjänst och sin förestående utresa. Varför reser de? Vilka förebilder har de haft? En av dem har haft missionärer i släkten "men bara äldre damer som var ute på missionsfältet tills de var 72 och det var för sent att gifta sig", säger de och ler.

Varför gör det så ont i mig när jag hör det och när jag tänker på det så här efteråt?

Om man nu är en sån där "äldre dam", visserligen inte 72 än men i alla fall, utan planer på att gifta sig, hur ska man då tänka om sig själv? Är jag ingen förebild? Har jag inte offrat något- för underförstått offrar dessa unga familjer ju SÅ mycket! Vad då "för sent att gifta sig"- måste man gifta sig för att räknas?

Problemet är kanske att i mångas ögon är "offret" man gjort som ensamstående just att man är ogift, för det enda alla egentligen vill är ju att "bli gifta"?!  Då kan man ju inte duga som förebild för SÅ mycket  kan man ju inte offra? Eller också är man väl homosexuell och det kan man ju inte prata om.........

Jag är grundligt trött på att inte vara någon förebild, utan mest vara till åtlöje. Samtidigt vet jag ju att just de där 72-åriga damerna är de mest uthålliga och slitstarka missionärerna som funnits, de mest trogna. Och det vet nog missionsorganisationerna också? Vad hade världsmissionen varit utan dem och utan de ogifta överhuvudtaget, män som kvinnor? Utan Paulus?

Är det för övrigt "offret" vi ska prata om överhuvudtaget? Det handlar ju om efterföljelse och om att vara den man är där man är, oavsett om det är i Sverige eller i "Långtbortistan", oavsett om man är missionär, utlandsarbetare eller "vanlig" yrkesarbetande?

Redan veckovill

När det är sommarlov blir plötsligt alla dagar lika och redan idag slog förvirringen till och jag blev osäker på om det var måndag eller tisdag. Att det var vardag var det just ingen tvekan om eftersom jag var ned på stan för att handla skor och på hemvägen såg bilköerna då det var dags för folk att åka hem från jobbet.

Jag måste säga att jag varit rätt produktiv idag; frukost på balkongen, biltvätt och städning av bil, jordgubbslunch, promenad till skoaffär med fotriktiga skor, promenad tillbaka med en stunds avkoppling nere vid ån och en glass på vägen. Sommar alltså!

Den här fläderblomman fick vara med eftersom mamma gjort flädersaft idag och det dessutom tycks vara ett alldeles fantastiskt bra år för fläder i år!

Ovan vid TV

Jag är inte van att titta på TV det märks tydligt. Jag gråter så det skvalar för minsta lilla och barnmorskorna i East End blev definitivt för mycket för mig! Nåja, jag behöver ju inte titta på fler avsnitt om jag inte vill- man blir så trött av att gråta! Engelska Antikrundan kan jag dock tänka mig se igen. Det är lite mer "tyngd" i engelska antikviteter än i svenska och priserna är ju också lite högre kan man säga.

För övrigt har jag haft migrän och ätit middag hos min syster Karin, en god korv Stroganoff som min svåger lagat. Till efterrätt blev det de där jordgubbarna som jag inte åt under midsommar, eller snarast jordgubbarna som jag vägrade äta på midsommarafton bara för att man "ska" göra det när det är midsommar.

Nu är det dags för en nattmacka.

Midsommardagen 2013

Kallt! Missionsmöte och kaffe med ostkaka på Torp.

Midsommarafton

Det ska sägas på en gång att jag nog är rätt trött men i år har midsommar, så här långt, varit jobbigare än vanligt.

Jag har aldrig varit någon stor "midsommarfantast", det är så mycket längtan och förväntan som aldrig blir mött och så mycket känslor som liksom ska kännas- och inte kännas- och i år har det tagit emot ännu mer att äta sill och jordgubbar, dansa runt midsommarstången och gå på konferensmöten. Just nu sitter jag hemma i favoritfåtöljen och tittar på webb-tv från Torp. Jag orkade inte vara kvar, för ärligt talat kände jag mig mer ensam där än vad jag gör här, ensam i min fåtölj.

Det roliga är att här i min egen fåtölj, och alldeles ensam, har jag blivit glatt överraskad av kvällens predikan i Torpladan. Mycket bra faktiskt. Jag tror dock inte att jag skulle ha upplevt den lika bra om jag suttit där på en hård bänk, ensamma i massan. Det var nog meningen att jag skulle åka hem!

Nu ska jag gå och lägga mig så kanske dagen i morgon känns lättare och ljusare.

Några midsommarblomster:

Slut på ridlägret

Då var det roliga över- och det har verkligen varit väldigt roligt! Men jobbigt för kroppen! Jag har nu ont på ställen där jag knappt trodde man kunde få ont, men det går säkert över. Lite synd bara att det är så många veckor tills det är dags för nästa ridlektion.

Den största överraskningen på lägret var den oerhört goda maten. Ridskolechefen visade sig vara en mycket god kock och den ena lunchen var bättre än den andra! Fantastiskt att få sitta ned vid dukade bord och äta superb lunch efter förmiddagens ofta ganska ansträngande ridpass. Bara det gör att jag funderar på att åka på läger nästa år igen!

Nu är det bäst att jag tar fram dammsugaren om det här huset inte ska kännas helt obeboeligt i morgon, dammråttorna dansar under sängen och under stolarna.

Observera att den här fåtöljen "läcker spån", fullt så här bedrövligt är inte resten av golvet! Och hoppsan, där låg överstrykningspennan jag trodde jag slarvat bort....

Men jag vet inte om jag orkar dammsuga?

Vi börjar på ny kula?

Det blev inte mycket med de där söndagarna på Boglundsängen så jag tror att jag återgår till min vanliga sida igen.

Denna onsdagskväll sitter jag och tar igen mig efter tre intensiva ridlägerdagar. Kroppen är öm både här och där men det har varit fantastiskt roliga dagar. I morgon är sista dagen och trots trötthet och ömhet både här och där ser jag fram emot dagen. Jag förmodar att dagen kommer att se ut ungefär som de tre tidigare dagarna med ett pass på förmiddagen då vi rider den häst vi kallat "vår" under veckan och sedan ett pass på eftermiddagen med en annan häst, en ny varje dag. "Min häst" under veckan har varit Tiger, en ganska seg och lite småtjurig fux. På eftermiddagarna har jag ridit Laikmets, Gourmet och Braveheart. Jag tror faktiskt jag gillar Braveheart bäst av dem alla.

För övrigt har ett intensivt och ganska jobbigt läsår avslutats och nu är det sommarlov fram till mitten av augusti. Jag har, förutom att slöa och springa upp och ned till tvättstugan, ikväll letat båtturer på Mälaren och kollat på flygbiljetter till Nepal. Till Nepal tänker jag inte resa, men en tur på Mälaren tänker jag hinna med.

Här några bilder från kvällen och trädgården. Nu måste jag ta hand om tvätten.