Inte ett enda blogginlägg på hela 2014! Det beror inte på att jag inte haft åsikter eller känt saker utan på att det på något sätt känts för krävande att behöva tänka igenom det jag skriver så mycket. På Facebook kan man slänga iväg en åsikt eller en känsla "utan djup" på ett annat sätt. Under 2015 hoppas jag kunna få igång bloggandet igen- det är ju roligt att tänka och uttrycka sig och under hösten har jag hämtat en del inspiration från några radikal amerikanska bloggare.
2014 var de långa sovmorgnarnas- och de tidiga jobbmorgnarnas år;
Under våren, från februari till terminens slut var jag sjukskriven och det gav mig många, långa sköna sovmorgnar. Det var inte så mycket "med mig" i februari och mars, jag fick ont i magen och blev helt panikslagen så fort jag tänkte på jobbet och på att jag inte skulle komma iväg till Nepal igen så snart som jag hoppats. I april och maj blev det lättare, jag började jobba lite och hade bestämt mig för att sluta på Hannaskolan till sommaren vilket kändes som rätt beslut. Naturligtvis var det lite oroligt att inte veta om jag skulle kunna få något nytt jobb men ändå... I mitt beslut och i mina funderingar hade jag mycket stöd av Irma Emker, av min läkare på vårdcentralen och av facket och förstås av familjen och hemgruppen/vännerna.
Jag avslutade tiden på Hannaskolan med att följa med dåvarande klass 7 på nattvandring vid Kvismaren, en verklig upplevelse och ett stort avsteg från mina långa sovmorgnar! Det jag kommer att minnas som något av det bästa från Hannaskolan är den fina fågel jag fick av klassen som minne.
2014 var de långa sovmorgnarnas- och de tidiga jobbmorgnarnas år;
Under våren, från februari till terminens slut var jag sjukskriven och det gav mig många, långa sköna sovmorgnar. Det var inte så mycket "med mig" i februari och mars, jag fick ont i magen och blev helt panikslagen så fort jag tänkte på jobbet och på att jag inte skulle komma iväg till Nepal igen så snart som jag hoppats. I april och maj blev det lättare, jag började jobba lite och hade bestämt mig för att sluta på Hannaskolan till sommaren vilket kändes som rätt beslut. Naturligtvis var det lite oroligt att inte veta om jag skulle kunna få något nytt jobb men ändå... I mitt beslut och i mina funderingar hade jag mycket stöd av Irma Emker, av min läkare på vårdcentralen och av facket och förstås av familjen och hemgruppen/vännerna.
Jag avslutade tiden på Hannaskolan med att följa med dåvarande klass 7 på nattvandring vid Kvismaren, en verklig upplevelse och ett stort avsteg från mina långa sovmorgnar! Det jag kommer att minnas som något av det bästa från Hannaskolan är den fina fågel jag fick av klassen som minne.
Redan veckan efter midsommar var det klart med nytt jobb och jag kunde njuta av sommaren på allvar. Jag var i Västerbotten och Lappland, i Värmland, Östergötland, Småland, Västergötland och Bohuslän. Jag träffade vänner jag inte sett på 20 år och vänner jag träffar varje vecka normalt. En natt tillbringade jag alldeles ensam i bilen utanför Ulrika i Östergötland, ett experiment för att se om det gick att sova i bilen. Det gjorde det, men nästa gång ska jag ha en bättre madrass och ett tjockare täcke!
Den 8 augusti började jag jobba på Storåskolan i Storå. Det tar 50 minuter med bil och 40 minuter med tåg + 20 min promenad att ta sig dit och därav de tidiga morgnarna under året. På måndagar börjar vi 7.30 vilket innebär att jag måste ta tåget 5.50 för att hinna. Det är svårt- men det går och jag trivs alldeles utmärkt. Jag känner det som om jag hamnat på rätt ställe! Det är en otroligt god stämning på skolan och jag känner ett fantastiskt stöd av kollegor och skolledning i varje situation. Eleverna är som högstadieelever är mest, det är upp ibland och ned ibland, men inte en enda morgon under hösten har jag känt oro eller olust inför att gå till jobbet.
Nu är det tid att åka till Eskilstuna för att i morgon åka vidare till Umeå. Det ska bli roligt att komma ut på vägarna igen (jag gillar verkligen att köra bil och se mig omkring) även om väglaget är sämre än i somras, kan man förmoda. Nu blir det för första gången färd över den nya bron i Sundsvall!
Till slut vill jag tillönska er alla ett Gott Nytt År! Jag hoppas, som sagt, återkomma lite oftare under 2015- men det är inget nyårslöfte. (Jag höll för övrigt mitt nyårslöfte om att inte köpa några nya kläder under hela år 2014, med undantag av ett par jeans som var alldeles nödvändig!)
