En ren historia

Det finns de som påstår att jag är "punktpedant" och kanske är det så. Jag tillstår i alla fall att jag är rätt envis.

Det finns en sak som jag inte alls tycker om i Nepal och det är alla smutsiga badrum. Man kan ibland nästan känna hur bakterierna klättrar på väggarna och hoppar på den som kommer in för att tvätta sig. Mitt badrum här i Nepalgunj var också tämligen smutsigt när jag kom, alla kakelplattor på golvet var gulaktig och en del var mer än så, de var roströda. Avloppet var riktigt snuskigt och handfatet var inte mycket bättre det.

Handfatet tvättade jag ur ordentligt redan första dagen men golvet tänkte jag att det kanske inte går att göra något åt, vattnet är järnhaltigt uppenbarligen och dessutom bildas det avlagringar så fort vatten står och får dunsta.

Idag när jag tog min morgondusch fick jag för mig att jag trots allt skulle försöka få rent golvet. Det vore väl konstigt om det inte skulle gå? Jag skulle minsann bevisa att nepalesiska badrum inte behöver vara lortiga!

Sagt och gjort, jag gick ut och köpte ett rengöringsmedel och en "stålullskudde", och så satte jag igång. Det gick uppriktigt sagt inget vidare, lite bättre blev det väl, men inte kunde man säga att det blev rent. Nej, kanske var det trots allt omöjligt.

Det var då jag kom att tänka på de citroner, eller snarare lime, kagati på nepali, som jag hade liggande i köket. Jag hade fått dem på köpet när jag köpte vitlök. Tänk om jag skulle ta och försöka med kagati, lite syra kanske skulle lösa upp det hela?

Och kan man tänka sig, det fungerade! Det gick mycket lättare med kagati än med rengöringsmedel! Nu förslog inte de två kagati jag hade särskilt långt så jag var tvungen att gå ut och köpa fler. Jag hann precis köpa 22 st av den närmaste grönsakshandlaren innan han stängde för att ge sig iväg och fira "Bhai tika".

Medan de flesta av Nepals kvinnor och flickor har tillbett och offrat till sina bröder, gett dem "tika" (bhai betyder lillebror), så har alltså jag suttit i bara underkläderna, och knappt det, i badrummet och skrubbat golvet med lime! (Jag har ju för all del ingen bror att tillbe så det var ju detsamma.) Resultatet blev, om inte helt perfekt, så i alla fall betydligt bättre. 20 st lime- och sedan såg det ut så här!

Speciellt stolt är jag över att jag lyckades få bort de förfärliga rostfläckarna under handfatet. Det krävdes mycket gnuggande med stålullskuddar - det gick åt fem sådana. Jag är nöjd, även om den skrovliga ytan i avloppet inte gick att få helt ren.

Väggen behöver också tvättas, det ser jag, men jag orkade helt enkelt inte mer idag. Jag har hållit på i över fyra timmar, effektiv tid.

Den första veckan

För en vecka sedan landade jag här i Nepalgunj och sedan dess har det här varit min sovplats. Idag har jag äntligen köpt en madrass som passar till sängbottnen, den som fanns här var cirka 2 dm för smal.

Inte bara sovrummet utan hela lägenheten är ganska sparsamt möblerad! Det är tur att jag har kunnat låna gas och gasspis från gästhuset som ligger en trappa ned.

Den bästa platsen i hela lägenheten är nog den här balkongen. Här sitter jag och äter min frukost och här sitter jag och bara tittar när strömmen förvunnit och det inte finns så mycket annat att göra. Faktum är att det är eett ganska bra ställe för fågelskådning också även om det är mest "tamduvor" man ser.

På kontoret gick fläkten i mitt rum sönder redan första dagen. I fredags kom en elektriker, som egentligen skulle göra något annat, men som också hann titta på min fläkt. Det visade sig att han fick lov att ta med sig själva motorn till verkstaden för att fixa den. När han väl kom tillbaka i måndags trodde nog både han och jag att det snart skulle vara klart , men se det var det inte. Det tog säkert en timme innan allt var klart och jag var under hela timmen rädd att den stackars elektrikern skulle få en stöt och ramla ned från bordet. Han klarade sig dock, som genom ett under får man säga, med tanke på ledningssystemet i huset där kontoret är beläget.

Min närmaste medarbetare här kommer att vara Yagya. Han är också Education Advisor och har mycket erfarenhet från clustret i Mugu. Jag ser fram emot att få arbeta tillsammans med honom.

På kontoret finns också Sunita och ibland tycks det mig som om det är hon som håller det hela flytande. Hon har koll på allt och alla.

På eftermiddagarna kommer hennes lille son till kontoret tillsammans med sin "barnflicka". Hon borde egentligen gå i skolan men........

Det har varit väldigt mycket elavbrott den här veckan och då stannar allt av på kontoret. Men att samtala och skratta har ju också sin plats!

Det myckna regnandet de två första dagarna jag var här har ställt till stora problem. Över 60 människor har dött i jordskred eller genom drunkning, särksilt många här i västra Nepal. Stora delar av skörden, som redan var mindre än normalt på grund av monsunens sena ankomst, har förstörts. Den här bilden tog jag när jag gjorde en utflykt häromdagen. Så här ser det ut på många håll!

Framme

Nu är jag äntligen i Nepalganj! Ja, inte "äntligen" om man ser på resan idag för den var tämligen smärtfri. Lite turbulens bara, och en massa moln så att man inte såg ett endaste litet snöberg. Nej, "äntligen" för att jag redan varit i Nepal i 2 månader och först nu kommit fram till min arbetsplats.

Jag sitter just nu verkligen på min arbetsplats, vid skrivbordet, och datorn, som kommer att vara min plats när jag inte är ute och reser. Fläkten i taket har lagt av, jag tror det är en propp, och det verkar ju inte så lovande, men å andra sidan är det regnigt, mulet och bara omkring 24- 25 grader. Jag känner faktiskt inget behov av fläkten och det är ju lovande!

Jag sitter här vid skrivboret och gör just inget vettigt. De är bara tre personer på kontoret idag och Arjun, clusterledaren som kom hit med samma flyg som jag i morse, har mycket annat att göra så här efter två veckors bortavaro (Learning Review och Dashain). I morgon kommer Yagya, som liksom jag är Education Advisor, och då ska vi sätta oss och prata om mitt jobb och vad som ska göras de närmaste månaderna. det ska bli spännande!

De närmaste veckorna kommer jag nog att få ägna en del tid åt att komma iordning i lägenheten. den är minst sagt kal nu! Det enda som finns är en säng, utan madrass, ett skrivbord och en gascylinder -men ingen spis. Jag behöver köpa ett kylskåp, ett matbord och en madrass med det snaraste. En garderob och en byrå vore inte heller helt fel. Som tur är finns det gardiner, det är annars min svagaste punkt, jag kan vara utan länge bara för att jag inte hittar några som jag tycker ser tillräckligt "svenska" ut!

PS Det blir inga bilder den här gången för uppkopplingen är så långsam och dessutom har jag inte hunnit ta några nya.

Pokhara igen!

Fem dagars ledighet för Dashain (nepalesernas största högtid) och det var minsann inte bara jag som tillbringade dessa i Pokhara. Nästan varje gång jag gick in på en resturang satt det några bekanta där; UMNare, fd UMNare eller andra bekanta.

Mest träffade jag förstås familjen A, för vi bodde på samma hotell och hade ju faktiskt åkt dit för att träffas. Vi shoppade, åt gott, badade i poolen på Barahi och tog det bara lugnt.

En morgon åkte vi upp på Sarangkot för att titta på utsikten och bergen.

Sarangkot ligger ungefär 500 m högre än sjön, Phewa Tal, men som tur är går det att åka taxi nästan ändå upp. Utsikten är fantastisk och även om vi var lite sena hann vi ta våra bilder innan molnen drog in runt topparna. Efter att ha ätit frukost påbörjade vi vandringen ned mot sjön. Stigen går på den södra sidan av berget och det var mycket varmt i solen och det gick åt mycket vatten, och många pauser. Det var faktiskt nästan lite för varmt för att jag skulle orka "skåda", men några gamar såg jag i alla fall, och ned kom vi så småningom. Väl tillbaka på hotellet var det minst sagt skönt att få duscha!

Även de andra dagarna tog jag tidiga morgonpromenader men bara längs sjökanten. Där fanns sädesärlor, smådopping, smyrnakungsfiskare och en del annat intressant i fågelväg.

Fyra dagar gick alltför fort och igår tog jag bussen tillbaka till Kathmandu. Det var en skumpig resa, för jag fick en plats längst bak i bussen och det gick inte att byta, eftersom bussen var full.

Nu ska jag ägna morgondagen och helgen åt att packa eftersom jag ska skicka mina tunnor till Nepalganj på måndag och resa dit själv på tisdag. Jag flyger dit, det blir inte mer skumpande nu på ett tag.