måndag 23 januari 2012

Den kallaste vintern

Detta är nog den kallaste vintern jag upplevt i Nepal och än är den väl inte slut? Jag ångrar bittert att jag inte köpte en gaskamin förra året, nu är det liksom för sent och skulle vara ett onödigt slöseri med pengar.

Julen var helt OK, i alla fall temperaturmässigt. Lite ensamt kändes det dock eftersom jag firade helt ensam. Ingen post hann fram heller, inte ett endaste litet julkort, och inga paket. (åtminstone ett paket saknas fortfarande). Inte ens "tonårstjejerna" kom på besök, jag tror jag brädades av idrottstävlingen som hölls på Thundikhel, exercisplatsen, strax ovanför mitt kvarter. Det är klart att snygga volleybollspelare smäller högre än "en tant", hur goda kakor hon än bakar!

Julaftonsfrukost

Lite julsånger med lånad gitarr

Tredjedag jul åkte jag till Kathmandu och där firade jag också nyår genom att äta "julbord" på Nepal Face to Face. Nyårsafton var en strålande vacker dag! Det var sen kylan slog till ordentligt!
Himalaja från Kathmandu på nyårsaftonens kväll
Christmas platter 1, av två plus efterrätt i julbordet på Face to Face

Jag var egentligen i Kathmandu för att möta två lärare från England som skulle komma på besök till Rampur Higher Secondary School i Budar, Doti. Jag tillbringade fyra kalla timmar i väntan på dem på Tribhuvan International Airport den 5 januari, på mer eller mindre tom mage. Inte undra på att jag skrapade UMNs fina Pajero i den smala, krångliga grinden på Nepal Face to Face när de väl kom och jag skulle "leverera" dem till gästhuset! Jag körde själv, eftersom det blivit så sent att jag skickat hem chauffören. I ren ilska gick jag sedan tillbaka till gästhuset efter att ha lämnat bilen på UMN- fortfarande med tom mage.

Dagen därpå flög vi till Dhangadhi och åkte vidare till Budar. Där var det riktigt otäckt kallt! Jag sov i den sk. "premiärminister hyddan", som är byggd av trä med mycket sprickor och springor, och där var det isande kallt mest hela tiden. Som tur var hade jag min fleecefilt med mig och jag kunde ju dessutom använda båda de täcken som fanns i rummet. Jag har ingen aning om hur kallt det egentligen var, vare sig utanför eller inne i rummet, men en del mornar var det frost som låg kvar till långt fram på förmiddagen och när jag väl kom tillbaka till Silgadhi kändes det riktigt behagligt att kliva upp och klä på sig fast termometern i sovrummet visade på strax under 10 grader! En av de sista dagarna var de is på vattenpölarna, is som inte smält fast klockan var 11.30 när jag kom till skolan! Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag skulle ha klarat mig utan dunjackan jag fått "ärva" av Anna Z när jag var i Kathmandu.

Gästerna i sina nya snygga mössor, avskedspresent från skolan i Budar. Dessa mössor är högsta mode i Budar just nu!

Här i Silgadhi är det något varmare än i Budar men det är inte helt lätt att gå upp när termometern visar på 8- 9 grader. Mitt duntäcke och mina fleecefiltar, pyjamas och flanellnattlinne samt stickade sockor med fleecefoder håller mig i alla fall varm så länge jag ligger i sängen. Jag ska dock inte klaga för tids nog blir det varmt- för varmt!

Behövs väl ingen förklaring här? Det var varmt te i muggen.

PS Stavningskontrollen på min laptop säger att det inte finns nåt som heter "duntäcke", den föreslår "dumtäcke" vilket visar att den inte är nåt annat än en "dumkontroll" som inte begriper hur otroligt skönt ett duntäcke kan vara när det är kallt i sovrummet!