Lite politik kanske?

Jag har en känsla av att en del av er just nu förväntar sig en sammanfattning och analys av det politiska läget i Nepal och det ska jag försöka ge. Att observera är dock att detta är mina högst personliga funderingar och att jag inte är någon expert!

Igår, på första maj demonstrerade ett stort antal maoister i Kathmandu, ja även på andra platser i Nepal. Det sas att omkring 400000 personer skulle delta bara i Kathmandu och folk har transporterats in från alla möjliga håll. Enligt reportern på ABC, en TV-kanal här, var det folk från 72 distrikt. Vilka de tre distrikt var som inte fanns representerade kan man ju undra över? Manang, Humla, Mustang?

Demonstrationen förflöt utan incidenter. 15000 man från polis och "the armed police force" fanns utplacerade och om det var "tack vare" eller "trots" det som allt gick lugnt till kan jag inte säga.

Innan demonstrations tågen möttes på Tundikhel och talen av olika maoistledare tog vid uttalade sig Babu Ram Bhatterai om de diskussioner som pågick mellan de tre största partierna, om hur man skulle kunna lösa krisen. Han sa att de kommit överens på ett antal punkter men att samtalen skulle fortsätta senare under eftermiddagen-kvällen.

Huruvida det hann bli några mer samtal innan premiärminister Madhav Nepal höll sitt tal till nationen vet jag inte men tydligt är att en av de punkter där man inte kunde komma överens var just den som han uttalde sig om; huruvida han ska avgå och ge plats för en maoistledd koalitonsregering eller ej. Det är ett av maoisternas krav för att de ska avsluta den "bandha" som påbörjats idag. Madhav Nepal var mycket tydlig med att han inte tänkte avgå, inte på grund av några demonstrationer eller bandhor i alla fall. BR Bhatterai var lika tydlig med att det inte kan bli någon överenskommelse mellan partierna förrän regeringen avgår, då han uttalade sig efter samtalen senare på kvällen.

Idag är det alltså bandha. Härute vid flygplatsen i Nepalgunj märks det inte så mycket av det mer än att det inte är någon trafik på vägen förstås. De affärer jag kan se från mina fönster verkar vara öppna men jag har inte varit ut och tittat hur det ser ut egentligen. I Kathmandu är det enligt uppgift stängt och tyst, ingen trafik och inga affärer öppna. Jag läste just att mellan 18 och 20 ikväll kommer dock bandhan att lättas för att folk ska kunna gå och köpa mat. Alla de inforslade demonstranterna lär väl behöva något att äta kan jag tro? För övrigt finns det rapporter om att examensproven för klass 12 har skjutits upp eller blivit avbrutna på vissa examniationsställen både i Kathmandu och utöver landet.

Det intressantaste som hänt hittills idag är att en grupp ledare inom CPN(UML, alltså Communist Party of Nepal(United Marxists and Leninists), dvs premiärministerns eget parti, har skrivit ett brev som överlämnats till partiets ordförande där de ber premiärministern att avgå för att det ska bli fart på konstitutionsskrivandet och för att fredsprocessen ska kunna fortsätta. Jag har ännu inte hittat några reaktioner på detta vare sig från premiärministerns håll eller från någon annan heller. Det kan i och för sig bero på att det inte går att komma åt några kommentarer till artiklar om detta just nu- förmodligen är det en massa folk som surfar på de sidorna för tillfället.

På nåt sätt tror jag att alla parter nu går och väntar på att det hela ska komma till ett avgörande men ingen vill göra något för att det ska bli så. Alla hoppas att det ska hända "av sig självt". Jag har en känsla av att även den nepalesiska allmänheten är trötta på politikernas oförmåga att göra något konstruktivt överhuvudtaget, vare sig bra eller dåligt, så många ser nog bandhan som en möjlighet för något att hända. Visst påverkar den människornas liv på ett negativt sätt, men att inget händer och inget blir klart inom politiken är nog ändå svårare att stå ut med i längden.

Jag och en annan UMNare satt häromdagen och diskuterade vad som vore det bästa för Nepal och vår gemensamma slutsats var att en samlingsregering med alla partier (ja, de flesta i alla fall) med BR Bhatterai som premiärminister vore den bästa lösningen just nu. Jag har provat idén på en del nepaleser, och andra västerlänningar, och det verkar inte vara någon som direkt säger emot. Dessvärre är det ju inte vi som bestämmer detta utan Madhav Nepal och Prachanda har hela ansvaret i sina händer; M Nepal måste avgå och Prachanda måste stå tillbaka för BR Bhatterai. Just nu verkar nog det första mer troligt än det andra trots allt, och det är sorgligt.

För övrigt regnade det och åskade i Nepalgunj i natt så temperaturen i morse var ungefär tre grader lägre både ute och inne när jag vaknade i morse. Dagens max ser också ut att bli betydligt under det "normala". Just nu är det 35 grader både inne och ute.