KamSam och språkstudier

En gammal tradition här i Kathmandu är KamSam, en "fredagsträff" som förr alltid hölls på Norska skolan men som nu, sedan skolan lagts ned, äger rum på "the Norwegian Guesthouse" i Jawalakhel. Numera är det bara KamSam varannan fredag och det bjuds inte alltid på våfflor utan oftast tar var och en med sig något och så blir det knytkalas. Ikväll bjöds det dock våfflor och kaffe, precis som förr i tiden. Dessutom fanns det tårta och, viktigast av allt, brunost! Var brunosten kom ifrån vet jag inte, men förmodligen hade väl någon nyanländ norrman haft den med sig. Norrmän kan inte leva utan brunost har jag förstått!? Tårtan kom sig av att Evelyn och Gunnar hade tioårig bröllopsdag just idag.

Förr var det mycket mer skandinaver i Kathmandu. Ikväll var vi bara 15 personer totalt, därav två barn, en svensk (jag) och två nepaleser som bott länge i Norge och pratade bra norska. Jag kände mig uppriktigt sagt lite "out of place"! (Jag hoppas att Sue och Kjell kommer nästa gång så att jag får prata lite svenska också- de är ute på arbetsresa just nu.)

För övrigt är mina dagar mest fyllda av språkstudier. Jag klarar mig bra med den nepali jag har sedan tidigare men det är roligt att försöka lära sig lite mer både av ord och grammatik.

Jag har två lärare, Rajendra och Madhu: Rajendra vill mest prata och ställer en massa svåra teologiska frågor och frågor som handlar om hur en kristen bör leva. Tillsammans med Madhu har jag läst ut en lärobok i nepali, avsedd för årskurs 4 på engelskspråkiga skolor. Den innehöll allt möjligt; sagor från olika håll, "moralkakor", texter om berömda personer som t ex Gandhi och Galileo Galilei och så en hel del dikter. Fast alla dikter hoppade vi över! Nu har vi börjat med en ny bok som Madhu själv varit med och gjort iordning, "Post Basic Course". Där har jag idag lärt mig ett antal oöversättbara, mycket vardagliga och vanliga "konstruktioner", med en massa småord, som ska göra att jag låter riktigt nepalesisk. Hm!

Jag skulle gärna vilja att de syntes på mig också att jag kan nepali för då skulle jag förhoppningsvis slippa sådan saker som det jag råkade ut för igår: Jag kom spatserande på vägen mot gästhuset med mitt paraply i handen. När jag gick förbi en grupp av unga män hörde jag en av dem säga- till mig, fast ändå inte; "E, farmor har du blivit sjuk?" (Jag antar att han tyckte paraplyt såg ut som en käpp). Jag kom i hastigheten inte på nåt annat att säga än "Nej, jag är inte sjuk. -Farmor?!". Jag önskar att jag hade kommit på nåt riktigt syrligt svar, som t ex "Ja, så ung som du ser ut så kan jag nog vara din farmor!" - men sånt kommer man förstås inte på så där plötsligt! Jag tror han skämdes lite i alla fall, och kanske lärde sig en läxa?