Planen som sprack

Det finns en del saker jag aldrig vänjer mig vid i det här landet och en sådan sak är alla plötsligt inträffande ledigheter.

Den här veckan hade jag tänkt vara på skolan i Budar hela veckan och sitta med på olika lärares lektioner varje dag, alltså följa var och en av dem en hel dag för att sedan kunna diskutera det som hänt- eller inte hänt i klassrummet. Planen var bra men.....

Jag kom hit till Budar i lördagsförmiddag och på söndagsförmiddagen gick jag till skolan. Jag var där i god tid för morgonuppställningen och den första dagen fungerade min plan riktigt hyfsat. Jag var med i dövklasserna 6 - 8 (16 elever alla i samma klassrum med samma lärare) hela förmiddagen. Jag tog en hel del bilder, laddade upp dem på datorn och försökte visa dem skolans blogg.


Det var när jag var tvungen att gå ned till kontoret för att ladda upp datorn som jag började ana oråd! Där satt några lärare och skrev på ett papper om att det skulle vara "lovdag pga lokal helgdag" på måndagen och tisdagen. Det var tydligen någon festival som de på senare år bara firat här i Far-Western, Gaura kallas den. Det märkliga är att de firade samma högtid förra veckan, det vet jag med bestämdhet.

Nåväl, jag gick tillbaka till dövklasserna och gjorde några små skriftliga intervjuer med dem. Det tog sin tid att förklara frågorna och fast klockan inte på långa vägar var 16 än så var vi kvar till allra sist på skolan!

Klass 11 och 12, som har sina lektioner på morgonen, vid 7.00 enligt schema eller när lärarna och de flesta har dykt upp, runt 7.30- 8.00, hade ju inte fått meddelande om lovdagarna så på måndagsmorgonen begav jag mig till skolan för att möta dem. Jag kom dit vid 7.30 ungefär och satt först med i klass 12 en stund. Sedan blev jag ombedd att "presentera mig" och "ge eleverna tips för engelska studierna" i klass 11. Jag tog tillfället i akt och presenterade både mig och "mina käpphästar"; tankar om nepalesiskt skolväsende och lärande. Jag sa även lite om engelskan- fast kanske inte riktigt det som läraren som bad mig hade tänkt sig. Han var dock inte där så det gjorde mindre!


Efter den lektionen var skoldagen slut för klass 11, och för mig. Naresh, engelskläraren bjöd på te i basaren och sedan ville han att jag skulle följa med och titta på "the boarding school", privatskolan där han son går. Jag var lite tveksam, jag hade ju inte ätit något, men följde med i alla fall.

Ja, det var då inga vidare klassrum de hade! Små ynkliga rum med lergolv och utan fönster. Eleverna satt och trängdes i usla bänkar och det fanns absolut ingenting på väggarna. MEN i alla klassrum fanns en lärare! Visserligen hörde jag dem inte tala någon engelska, "boarding" betyder ju annars "english medium" här och absolut inte "boarding", men det faktum att eleverna har en lärare på plats varje dag, det är det som gör hela skillnaden! Ja, och så det faktum att eleverna kommer varje dag eftersom de ju har betalt pengar för att få gå där.

I ett av klassrummen träffade jag en av eleverna från morgonens klass 11! Han undervisade där och hade tydligen tagit åt sig av det jag sa på morgonen för när jag frågade vad de gjorde svarade han att de arbetade med en arbetsuppgift! En av mina käpphästar, som jag naturligtvis hade levererat på morgonen, är att eleverna måste få göra arbetsuppgifter I SKOLAN och inte bara få allt i hemläxa.

Resten av måndagen och hela tisdagen satt jag här på hotellet och åt yoghurt (upptäckte att jag bara klarade daalbhat en gång om dagen just nu), skrev och försökt lägga upp ett blogginlägg om döveleverna på skolans blogg. Så artigt som möjligt har jag avböjt alla invitationer till "tempelbesök" och Tijdanser.

Idag gav jag mig iväg mot skolan klockan 9.40 men anade att det var nåt på tok redan när jag kom ut på vägen: Inte en enda unge i skoluniform syntes till! När jag kom lite längre fram och kunde se skolan insåg jag att det inte heller fanns några elever på skolgården fast klockan då var tio minuter innan "uppställningstid". Väl framme i basaren bekräftades det också att det var lov idag också, Tij.

Tij är ju en kvinnohögtid, -de fastar för att be för sina män, så varför karlarna också ska ha ledigt begriper jag inte? Kanske är det för att de måste laga sin egen mat när kvinnorna fastar? Hur som helst sitter jag nu här och misstänker att söndagen, och den där lektionen med klass 11, blir mina enda klassrumsbesök den här veckan. I morgon ska jag vara med och hjälpa skolan att skriva sin School Improvement Plan (SIP), så även om det kommer elever så kommer jag att vara upptagen med annat.

Jag tror i alla fall att jag ska försöka få in i deras SIP att de ska minska antalet lediga dagar och "försöka" uppnå de 192 undervisningsdagar som de egentligen ska ha enligt lagen!