Monsunen "suger"

På senare år har nepaleserna klagat över att monsunen varit sen och att det har orsakat problem, för risplantering och liknande. Mindre regn än vanligt har det också kommit har man sagt.

I år däremot kom monsunen tidigt och aldrig har jag varit med om ett sånt intensivt regnande, och då har jag ändå tio monsuners erfarenhet. Det har varit extremt varmt och fuktigt och ibland har det regnat nästan oavbrutet under en hel vecka även här i västligaste Nepal.

Förra veckan var en sådan vecka då det regnade mest hela tiden. Basaren blev till en snabbflytande flod, ingenting torkade oavsett var man hängde det, sängen var som ett våtvarmt omslag och varmvattnet tog slut eftersom solen inte lyste alls. Kanske var det på grund av det deprimerande regnet som jag blev sjuk i slutet av veckan, vad vet jag.

Fast det förstås, jag kom trots allt ganska lindrigt undan. Det regnade inte in och jag har ingen gröda som har blivit förstörd. Landlordens blommor, det närmaste jag kommer någon odling, har klarat sig förvånansvärt bra. I byn nedanför mitt hus däremot rasade det och min "väninna" fick alla sina grönsaker förstörda och, som jag fattade det, även majs och ris tog skada, eftersom det var just på hennes mark som det rasade. (Hon pratar en nästan helt obegriplig Dotili och jag begriper bara ungefär hälften av vad hon säger, så riktigt vad som blivit förstört eller exakt var det rasat fattade jag aldrig). Hon säger också att hon sover på golvet och att det är väldigt våt. Jag fattade, och detta åter med en viss reservation för min "svaga" Dotili, att hon fick gå upp flera gånger varje natt för att "sopa ut" vatten ur rummet när det regnade.

Naturligtvis har det rasat på många ställen och vanligen lugnt flytande floder har blivit "rytande odjur". Ett antal personer har dödats i ras på olika platser och ganska många familjer har fått sina hus raserade av ras eller vattenmassor. Det står varje dag i tidning om liknande händelser.

Som alltid under monsunen är det många vägar som är obrukbara på grund av rasen. Hit till Doti verkar det i alla fall vara öppet men det kommer betydligt färre fordon än vanligt. Vägen till Bajhang däremot är avstängd och man får gå i flera dagar för att komma till Chainpur har jag förstått. Jag vågar inte planera någon tur till skolan i Bajhang förrän monsunen är över och vägen är öppen igen. Förra hösten blev jag ju fast där i tre hela veckor, med infekterade fötter och skinnlösa tår, efter min olycksaliga vandring i regnet.

Jag antar att det bara är ungefär en månad, eller möjligen något mer, kvar av monsunen men det känns långt, väldigt långt. Jag kan bara säga som tonåringarna: Monsunen suger!

PS. På tal om Bajhang och med hänvisning till mitt inlägg.... kan jag säga att skolan har upptäckt att strömmen från solpanelerna inte räcker till att driva någon kopieringsapparat så det blir "child-friendly classrooms" för hela slanten! Jag är SÅ nöjd!