Från varmt till kallt

Jag sitter framför en susande gaskamin i Dadeldhura i Far-Western Nepal. Det är bara ca 3 timmars resa till Silgadhi, men eftersom det blir mörkt tidigt nu, och det är svårt att köra i mörkret, tyckte min chaufför, Yogendra, att det var bäst att stanna här över natten.

Jag hade turen att få ett rum på Team Hospitals gästhus, trots att jag inte anmält min ankomst i förväg, men stackars Yogendra fick lov att hitta något annat. Förmodligen har han det inte alls lika skönt som jag har det, det finns säkert ingen kamin där han bor- fast han betalar säkert mindre också.

Det är något av en chock att komma från Chiang Mai i Thailand hit till Dadeldhura, trots att jag varit i Kathmandu och fått lite tillvänjning. I Thailand var det varmt och gott, jag sov utan täcke och använde min medhavda kofta endast en gång. Här är det nästan för kallt med koftan bara trots att jag sitter framför kaminen och jag fruktar sänggåendet, det är så otäckt när man blir kall om fötterna mellan lakanen. Jag hoppas innerligt att det är lite varmare i Silgadhi för där har jag ingen kamin.

Poolen

I Thailand åt jag så magen stod i fyra hörn, det var ingen hejd på det. Det var flera olika sorters kötträtter och grönsaksrätter varje måltid, även vid frukost, och mängder med frukt. Visserligen har jag frossat på jordgubbar i Kathmandu, och jag kommer att kunna frossa på apelsiner hemma i Silgadhi, men variationen blir ju mindre. Det blir daalbhat utan något kött alls varje lunch och för övrigt blir det nog mest bröd och kanske, om jag lyckas få igång min yoghurtstarter, yoghurt då och då. Jag har just inlett daalbhat dieten med en tämligen "slätstruken" daalbhat här på gästhuset.

Buffébord vid poolen

Resan hit idag var på inget sätt slätstruken i alla fall. Vi flög på tämligen låg höjd och jag kunde identifiera en och annan flod, jag såg vägen mellan Kathmandu och Pokhara och till och med lastbilar eller bussar på den. I Pokharadalen såg jag Rupa Tal, Begnas Tal och Phewa tal, dvs all de tre sjöarna. Annapurnamassivet och Dhaulagiri var fantastiskt vackra och så nära att det kändes som om man skulle kunna ta på dem nästan. Lite längre fram såg jag Surkhet, dalen och flygplatsen samt vägen upp mot Dailekh. Vi flög så lågt att jag också kunde se Karnalifloden och bron vid Chisapani. Mäktigt!!

Tyvärr hade jag inget batteri kvar i kameran- eller kanske var det lika bra. Jag njöt av utsikten utan att behöva fundera på fotovinklar och skärpedjup! På vägen ut ur planet tackade jag piloterna för en magnifik upplevelse. (Den ena piloten var kvinna, vilket var lite oväntat).

En bild hann jag ta innan batteriet tog slut