söndag 5 januari 2014

Årskrönika- eller nåt sånt

Eftersom jag skriver så sällan är det väl inte så många som läser detta, de flesta har nog gett upp hoppet om att jag ska skriva något. Hur som helst:

 Januari: Började året med en resa till Umeå och en till Hönö. Trevligt båda delarna. I slutet av månaden tog stressen ut sin rätt och jag fick utegångsförbud av hudläkaren på USÖ på grund av några märkliga utslag som kliade förfärligt och fanns över i stort sett hela kroppen. Feber hade jag också och mådde väldigt dåligt.


Februari: Började jobba den 12 och blev sjuk igen, troligen matförgiftad, den 14. Sedan var det sportlov och eftersom februari är en kort månad var det inte mycket mer med den!

Mars: Inget speciellt vad jag minns. Det roligaste var nog båtracen jag körde med eleverna på tekniken- och deras föräldrar på föräldramötet! Sista veckan var det påsklov och då hade jag besök av min vän Shirley från Skottland.

April: Shirley var kvar en vecka in i april också och vi hann med ett besök vid Hornborgasjön och i Skara. Denna utflyktsrutt upprepade jag senare i månaden med mamma och min syster Karin. Roligt!



Maj: Som vanligt i maj var jag ute mycket! Sista veckan gjorde jag en nattvandring med sjuorna vid Kvismaren och det var roligt. Fantastiskt att se solen gå upp!


 

Juni: Började med betygsjobb- förstås, men sedan blev det lov och ridläger på Karlslund, min ridskola. Det var väldigt roligt och det mest fantastiska var att det visade sig att ridskolechefen var en superb kock! Varje lunch var suverän! Den två sista dagarna i juni innebar resa till Umeå tillsammans med mamma. Vi tog det i etapper och började med ridlägeravslutning i Sala (Elsas) och övernattning på ett mycket speciellt vandrarhem i Söderhamn.

Juli: En vecka i Umeå, några dagar i Lubbträsk och sedan en resa hem via Flatruet och fantastiskt vackra vägar i Sveriges inland. I mitten av månaden plockade jag hjortron och blåbär i Kilsbergen och sedan gjorde jag en tur till Värmland.



Månaden avslutades med en tur till Småland och Östergötland. I Östergötland fick jag lära mig att Andrew Petersons dagbok legat till grund för mycket att det Vilhelm Moberg skrev i Utvandrarna och att FO Nilsson figurerar där och därmed kan ha "stått modell" för baptistpastorn i Utvandrarna/Invandrarna. Intressant! Månaden avslutades med blåbärsplockning i ösregn- konstigt nog!



Augusti: Började månaden med missionärskonferens och sedan en tur till Birka tillsammans med mamma och Hugo, min systerson. Sedan började skolan igen.



September: I september fick jag besked om att jag inte kommer iväg till Nepal med EFK "inom överskådlig framtid" och det kändes förstås tungt- och obegripligt.

Oktober: En LÅNG skolmånad som dock avslutades med några härliga lovdagar på Gotland tillsammans med Karin, min syster, och delvis Elsa, systerdotter. Vackert, men blåsigt!




November: Efter en bra termin kändes det plötsligt ganska tungt och jag antar att det beror på trötthet.

December: Alltid lite lättare när det blir advent men alltför mycket jobb göra att det är svårt att hinna njuta. Jag fick i alla fall en vit jul i och med att jag tillbringade den i Lubbträck i Lappland tillsammans med min syster Berit och hennes familj.



Det gamla året slutade jag och det nya började jag med halsont och feber. Jag gjorde ett tappert försök att fira med mina vänner på Lindbacka men det gick inte och jag fick åka hem till sängen. Kl 23.50 vaknade jag av alla smällare men så långt som upp till fönstret för att titta på fyrverkerierna orkade jag inte. Vi får hoppas att resten av det nya året blir friskare!


måndag 23 december 2013

God Jul

På väg till julen! Vi har just lämnat E4 i Timrå och kör på en liten väg någonstans i mörka skogen. Det har varit en vacker dag trots att snön har lyst med sin frånvaro. Här ligger dock lite snö och det är små vallar längs vägen.

Det har varit en bra höst trots en del sorger och mycket trötthet nu på slutet. Skriva bloggar har jag inte hunnit men det kan man leva utan. En massa tankar om allt möjligt har jag förstås haft men dem får jag "begrunda i mitt hjärta" och kanske kommer det nåt ur dem så småningom. Nu vill jag bara önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

lördag 6 juli 2013

Enastående eller "ingen förebild"

Nu tror jag att jag vet varför jag varit lite ledsen de senaste veckorna:

På en scen står ett par, relativt ungt, och pratar om sin kallelse till missionstjänst och sin förestående utresa. Varför reser de? Vilka förebilder har de haft? En av dem har haft missionärer i släkten "men bara äldre damer som var ute på missionsfältet tills de var 72 och det var för sent att gifta sig", säger de och ler.

Varför gör det så ont i mig när jag hör det och när jag tänker på det så här efteråt?

Om man nu är en sån där "äldre dam", visserligen inte 72 än men i alla fall, utan planer på att gifta sig, hur ska man då tänka om sig själv? Är jag ingen förebild? Har jag inte offrat något- för underförstått offrar dessa unga familjer ju SÅ mycket! Vad då "för sent att gifta sig"- måste man gifta sig för att räknas?

Problemet är kanske att i mångas ögon är "offret" man gjort som ensamstående just att man är ogift, för det enda alla egentligen vill är ju att "bli gifta"?!  Då kan man ju inte duga som förebild för SÅ mycket  kan man ju inte offra? Eller också är man väl homosexuell och det kan man ju inte prata om.........

Jag är grundligt trött på att inte vara någon förebild, utan mest vara till åtlöje. Samtidigt vet jag ju att just de där 72-åriga damerna är de mest uthålliga och slitstarka missionärerna som funnits, de mest trogna. Och det vet nog missionsorganisationerna också? Vad hade världsmissionen varit utan dem och utan de ogifta överhuvudtaget, män som kvinnor? Utan Paulus?

Är det för övrigt "offret" vi ska prata om överhuvudtaget? Det handlar ju om efterföljelse och om att vara den man är där man är, oavsett om det är i Sverige eller i "Långtbortistan", oavsett om man är missionär, utlandsarbetare eller "vanlig" yrkesarbetande?


måndag 24 juni 2013

Redan veckovill

När det är sommarlov blir plötsligt alla dagar lika och redan idag slog förvirringen till och jag blev osäker på om det var måndag eller tisdag. Att det var vardag var det just ingen tvekan om eftersom jag var ned på stan för att handla skor och på hemvägen såg bilköerna då det var dags för folk att åka hem från jobbet.

Jag måste säga att jag varit rätt produktiv idag; frukost på balkongen, biltvätt och städning av bil, jordgubbslunch, promenad till skoaffär med fotriktiga skor, promenad tillbaka med en stunds avkoppling nere vid ån och en glass på vägen. Sommar alltså!







Den här fläderblomman fick vara med eftersom mamma gjort flädersaft idag och det dessutom tycks vara ett alldeles fantastiskt bra år för fläder i år!




söndag 23 juni 2013

Ovan vid TV

Jag är inte van att titta på TV det märks tydligt. Jag gråter så det skvalar för minsta lilla och barnmorskorna i East End blev definitivt för mycket för mig! Nåja, jag behöver ju inte titta på fler avsnitt om jag inte vill- man blir så trött av att gråta! Engelska Antikrundan kan jag dock tänka mig se igen. Det är lite mer "tyngd" i engelska antikviteter än i svenska och priserna är ju också lite högre kan man säga.

För övrigt har jag haft migrän och ätit middag hos min syster Karin, en god korv Stroganoff som min svåger lagat. Till efterrätt blev det de där jordgubbarna som jag inte åt under midsommar, eller snarast jordgubbarna som jag vägrade äta på midsommarafton bara för att man "ska" göra det när det är midsommar.

Nu är det dags för en nattmacka.

lördag 22 juni 2013

Midsommardagen 2013

Kallt! Missionsmöte och kaffe med ostkaka på Torp.



fredag 21 juni 2013

Midsommarafton

Det ska sägas på en gång att jag nog är rätt trött men i år har midsommar, så här långt, varit jobbigare än vanligt.

Jag har aldrig varit någon stor "midsommarfantast", det är så mycket längtan och förväntan som aldrig blir mött och så mycket känslor som liksom ska kännas- och inte kännas- och i år har det tagit emot ännu mer att äta sill och jordgubbar, dansa runt midsommarstången och gå på konferensmöten. Just nu sitter jag hemma i favoritfåtöljen och tittar på webb-tv från Torp. Jag orkade inte vara kvar, för ärligt talat kände jag mig mer ensam där än vad jag gör här, ensam i min fåtölj.

Det roliga är att här i min egen fåtölj, och alldeles ensam, har jag blivit glatt överraskad av kvällens predikan i Torpladan. Mycket bra faktiskt. Jag tror dock inte att jag skulle ha upplevt den lika bra om jag suttit där på en hård bänk, ensamma i massan. Det var nog meningen att jag skulle åka hem!

Nu ska jag gå och lägga mig så kanske dagen i morgon känns lättare och ljusare.

Några midsommarblomster: